På min förskola har vi jobbat reggio emilia inspirerat i ca 2 år. Vi jobbar aktivt med vår miljö och att lyssna in barnen där de är. Jag känner att vi har kommit ganska långt med detta och hittat vårt sätt att arbeta men vi vill ständigt utveckla vårt arbete och vårt sätt att tänka. Det vi ligger lite efter med är den pedagogiska dokumentationen. Vi dokumenterar mycket av våra processer och resultat med barnen i form av bilder och text, men som pedagogiskt verktyg för fortsatt arbete har vi en bit kvar till..
Tänkte ge ett kortfattat exempel på hur vi jobbar med barnen. Barnen får uppleva något som finns i Sagans värld, en stämning, lite magi och spänning. I detta finns ingridienser av barnens intressen som vi har observerat. Vi ser hur barnen tar till sig denna upplevelse och lyssnar in deras reaktioner. Det de pratat om och verkar mest intresserade av tar vi till fånga och vidare erbjuder något i form av praktiska projekt. När vi väl är igång med projekt vet vi oftast inte hur det ska sluta utan under tiden dyker det upp nya ideér som gör att man kan komma in i ytterligare projekt.
Vi vill att våra barn ska få spännande upplevelser för att hålla liv i ett tema och även känna en gemenskap med hela gruppen. Så på fredagskul brukar vi uppleva spännande saker tillsammans.
Häxan Mi lever kvar från vårt föregående tema, Bergakungens skatt. Men från att ha varit dum och velat ha vår skatt så är hon nu snäll och vill ge oss skatter. Därför är hon nu symboliskt med i form av en resväska, där det ligger olika skatter och uppdrag från vår resande Häxa, just nu reser hon runt i Göteborg. Från magi till praktik. Ett intresse av båtar hade tidigare kommit upp och därför var Ostindiefararen en skatt som dök upp i resväskan, även Gothia Towers.
Så härifrån kommer jag att dokumentera hur just min grupp arbetar med Ostindiefararen och hur detta lilla eller stora projekt kommer att sluta. Jag som pedagog kommer att hjälpa till med inputs och verktyg för att komma vidare men hela tiden i samtal med barnen. Det som är mycket spännande med att jobba så här är att man som pedagog blir lika inspirerad och engagerad eftersom allt vi gör skapar vi tillsammans och vi håller på så länge det finns intresse.
Det som är trist med bloggen är väl att man inte får ha foton på barnen, men jag får göra så gott jag kan.
Hoppas du orkar hänga med på resan...
Jag är medveten om att det var ett långt inlägg, men det var mest för att ge en förförståelse för hur vi tänker.
Det kan vara svårt att begränsa..nästa inlägg blir med bilder!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar